Ljuset inom oss skimrar och skändar, strålningens vita sot över rör sig över huden.
Man skrämmer vätskan ur saliven, en bomullsbrand slår ut i lungorna.

Fingret tänjer slemhinnan och det uppstår onda synteser. Fuktens ömma våld ur hinnan.
Hur man korrumperar tid och spänner upp solen som ett nersmutsat lakan.

Rötan i kroppen efter fostret och all rymd som ska förintas. Man faller ur,
känner undervåldet, abstinensen.

Korrekturen av det öppna, hur man går in och ändrar, den profana slakten av en blomma, lemlästandet av stillsamma ord.

Kroppen är överbliven text. som i drivor blir denna bok av semantiska applikationer.
Man ställs inför ett kliniskt kaos, makulerandet av förälskelse, kroppen som bästsäljare.

Nekrofilitiska inbrytningar av ljus, ge upp!, i smädelse, upphetsning och
Mystiken, uppkastandet av det mörka.

Timmarna som skär in i oss, i våra outtalade kroppar, hennes utfuktade linjer, sluttningar.
Obönhörig vånda inför smörblomman, talgoxen, lugnets cancer.

Vi är färdiga med skärseldens befruktelsekropp.
Pennans fina smegma, illuminera oss!

...