Barndomens Ensamhet

Eftersom inga djupare känslor undkommer poesins blickar har inte heller denna undkommit - "gravens sublima dragningskraft" ruvar, eller kan ruva, i ensamheten. Men inte ens poeterna har insett att denna dragningskraft kan påverka ett barn. Fast det är självfallet inte längtan efter graven i egenskap av en grav - den får barnet att rygga tillbaka i avsky, utan längtan efter graven som den port genom vilken barnet återigen får möjlighet att skåda ett himmelskt anlete som har försvunnit, en moders eller en systers. Genom ensamheten kan denna känslostorm övergå i vansinne; du har drabbats av nymfolepsi. Till en början, när vi i barndomen inser att vi skiljts från de läppar vi ville dröja vid för evigt, sträcker vi ut våra armar i ett fåfängt försök att gripa tag i våra hädangångna, dra dem tillbaka till oss. Men när vi efter en tid inser hur hopplösa dessa ansträngningar är, och att de inte kan komma till oss, då slutar vi kämpa och börjar istället i våra hjärtan viska, Tänk om vi kunde färdas till dem?

Sådan är principen och ursprunget bakom den engelske skolpojkens berömda Dulce Domum. Sådan är Der Heimweh (hemlängtan) hos den tyska eller schweiziska soldaten som tjänstgör i ett främmande land. Så lider den som insjuknar i tropikfebern. Du har säkert hört det beskrivas, läsare. Den stackars sjömannen befinner sig på tropiska latituder; en djup och ändlös stiltje har härskat i veckor. Han drabbas av feber och yrsel. Plötsligt flyger han upp ur sin rastlösa hängkoj; han vill inte längre plågas i mörkret; han springer upp på däck. Hur orörliga är inte djupen! Hur vidsträckta - hur ljuvliga är inte dessa glittrande vattenöknar! Han stirrar, sakta upplöses landskapet framför hans ögon och det bländande landskapet i hans hjärna tonar fram. Vattenmassorna slukas; havet har försvunnit. Gröna fält uppenbarar sig, en rofylld liten dal och en stuga på landet. Två ansikten visar sig i dörröppningen – underbara kvinnoansikten, och se hur de frestar honom. "Kom till oss!" tycks de säga. Synen fyller hans hjärna likt ett sanctus från katedralens körer, och på ett ögonblick, stungen av sitt hjärtas vansinniga åtrå, faller han överbord. Han är borta - han har lämnat den här världen; men om han gick miste om de underbara kvinnofamnar han sökte - hustru och syster - så har han säkert funnit en annan famn, mäktigare och inte mindre mild.

Ung som jag var erfor jag något jag inte lärt mig av böcker, och som jag omöjligen hade kunnat lära mig av böcker; det var den djupaste av alla känslor som uppgår i landskapet. Det är den känsla som finns i Wordsworths "The Heart-leap Well", i "Danish Boy" och andra av hans utsökta dikter; nämligen den ändlösa, gåtfulla, Panliknande tystnad som råder när dagen når sin höjdpunkt. Om vindarna blåste därute, då rasade likaså stormen inom mig. Men om den fullkomliga tystnaden behärskade atmosfären då ekade den frid som fanns i naturen av den frid som väntar i graven, och då hänföll jag till en sjuklig längtan efter något som en röst från himlen tycktes säga mig, "inte kan beviljas".

Det finns en tysk vidskeplighet, som jag åtta eller tio år senare läste, om Älvkungen och hans dotter. Dottern kunde locka över små barn till den osynliga världen; men det är, som läsaren förstår, genom att hon frestar den sjukliga och bortomvärldsliga längtan som redan finns inom barnet.

"Vem rider så snabbt genom skogen?"

Det är en riddare som bär sitt barn på sadelbommen. Älvkungens dotter rider vid hans sida; och med ord hörbara blott när hon vill att de ska höras säger hon:

"Följ mig min gosse längs stigen,
till lek och till skoj ska vi färdas."

Det låter ljuvligt i mina öron. Å ja, den dunkla, slumrande barndomen är ljuvlig för mig; men mitt intellekt var alltför moget för att jag skulle kunna falla för sådana frestelser. Men de världar som slumrar ostört utövade likväl en förfärlig dragningskraft på mig. Och om Älvkungens dotter hade uppenbarat sig i mina visioner hade hon bara kunnat lova mig en enda "uppvisning" som förmått mig att färdas med henne till de disigaste djupen i de mäktigaste och mest avlägsna skogarna.

...